Genusperspektivet genom att gå i krig. Det
Genusperspektivet Affischen varursprungligen publicerad i Storbritannien under första världskriget. Den visaren fader och hans två barn i den som skulle vara efterkrigstiden.
Mannens sonleker med leksaksoldater på golvet, medan mannens dotter sitter i hans knä och läserom kriget sedan frågar hon honom, “pappa, vad gjorde du i det storakriget?” Mannen tittar ut till betraktaren med en ledsen, djup och blankblick; han har alltså inget svar till dotterns fråga.Pojken i bilden lekermed leksaksoldater vilket symboliserar de kommande generationernas insats. Hanär vad hans far skulle ha varit men inte vågat. Flickans tittar mot fadern meden undrande och hoppfull blick. Alla tre personerna ibilden är vita och blonda (mannen är brunhårig) och visar alltså de riktigaengelskare. De starka färgerna i bilden representerar rikedom och lyx, som omman ville att mannen skulle se ut som fegis men ändå har det bra i livet, ochatt han valde komfort och rikedom istället för obehag och ära.
Färgerna tycksvisa att rikedom och lyx gör män mjuka. Även klädseln av mannen och barnenförstärker tanken om rikedomen. Det första som står utför läsaren är budskapet i affischen. Den är direkt riktad mot brittiska män,och är rik av dolda meningar.
Mannen i affischen är avbildad med en känsla avskam och feghet därför att han valde att sitta hem och inte delta i kriget,vilket är inte tillräckligt “manligt”. Affischen uppmanar brittiskafäder att skydda sina familjer och deras land på det mesta möjliga sättet:genom att gå i krig. Det är en direkt varning för att undvika den situation somfadern på affischen har befunnit sig i, vilket är en mycket effektiv affischeftersom den talar till männens något själviska och stolta natur.
Den sätteralltså hans framtida rykte på spel. På det sättet skulle en man vara attraktivman och stolt pappa. Det innebär att män som inte gick i krig kommer att ha ettdåligt rykte; De kommer inte att vara lika stolta som de som hjälpte ikrigsinsatsen.Detta leder till atttänka på hur kvinnor upplevde liknande propaganda. För kvinnor och barn skullemannen vara skyddaren genom sitt deltagande i kriget, och männen som intedeltar skulle så småningom vara mindre attraktiva och mindre trovärdiga.Kvinnor som ser denna affisch ville absolut ingenting göra med en man som intekunde och var villig att skydda dem. Detta, konstnären hoppades, skulle drivadem för att uppmana sina män att gå i krig. Samma sak gäller barn.
Barn behövernågon att se upp till, alltså en förebild. Sammanfattningsvis ärdenna speciella brittiska världskrigets propaganda ett effektivt sätt attrekrytera för kriget, i dess användning av färger och känslor för att övertyga dess mångfaldiga publik av män, kvinnor ochäven barn, och det kontext den publiceras i. Alla tre faktorer spelade enviktig roll i rekryteringen av brittiska män under andra världskriget. Det ärmärkvärt att liknande propaganda används fortfarande är idag i andra kontext,politiska som religiösa. Amerikaner uppmanades kriga i Irak för att skydda USAoch ge friheten till irakier, och vem har inte någon gång i livet fåttbroschyren “Gud har ett plan till dig” eller liknande? Det helahandlar om bra propaganda, och i den studerade affischen har man lyckats röravid det ömma hos den brittiska samhället då; nämligen genusperspektivet.